Trötthet - men genom, inte över.

(english version below)

Att skriva när man är utmattad, är det en bra eller dålig sak? Känner mig intresserad av att tvinga mig själv att fortsätta, att utforska vad det är jag vill säga. Nåt är det, för jag känner mig inte tom. Bara utmattad, ofokuserad. Full av intryck från den senaste tiden. Det här är en övning i sig, att tvingas fokusera, tänka på projektet, gå in i det.
Tittar på mina anteckningar. Fick fin respons från en medstudent i förrgår som lånade mig en bok om ett liknande projekt, intressant att läsa om det. Kände först rädsla och en sjunkande känsla i magen när jag öppnade boken och fick intrycket av att någon redan gjort det jag vill göra, och bättre, – rädd att det skulle hindra mig innan jag ens börjat. Men allt är ju på sätt och vis redan gjort. Slog bort tanken, läste vidare, och såg skillnaderna, hur konstnärernas i bokens vision skilde sig från min, blev istället inspirerad av differensen och hur deras idé var upplagd. Saker att hämta från det, att lära sig. Första meningen i inledningstexten kändes väldigt träffande: ”Sometimes it is a relief to be told what to do”.

* * *

Fluktuerar mellan utmattning, oro och energiska utspel, som ansamlingar av kraft som får sitt utlopp stötvis. Det är ett ganska ryckigt tempo som varierar väldigt mellan aktivt och passivt. Ibland kan man försöka tvinga fram, hur länge som helst och när man till slut ger upp är det det kommer..
Även det bidrar till känslan av förtätningar och förtunningar i diagrammet över processen, som bilden av ett lögndetektortest.. Kanske är det just det, och en större sanning ger större aktivitet, nålen rör sig snabbare upp och ned, svärtan breder ut sig. Lögn och falskspel innebär en död rak linje, tunn och nervöst darrig med tillbakahållen energi.
Att vara avslappnad och öppen ger sanning, att spänna sig med fördomar och oro ger lögn.
...Det var nog just precis det jag ville säga..



Tiredness - but through, not over.

To write when one is exhausted, is it a good or bad thing? I feel interested in forcing myself to go on, to explore what it is I want to say. It is something, because I don’t feel empty. Just worn out, unfocused. So full of impressions from recent events. This is practice in iteself, to have to focus, think about the project, get into it.
Looked at my notes. Got really valuable response from a fellow student the day before last, whom lent me a book about a similar project, interesting to read about it. Felt at first fear and a sinking feeling in my stomach when I opened the book and gott he impression that someone already had done what I want to do – fear that the feeling would hinder and stop me before I’ve even begun. But in a way everything is done already, anyway. Dismissed the thought and read on, and noticed the differences, how the artists vision in the book differed from myne and how their idea was displayed. It made me inspired instead. Things to learn from it. The first sentence in the introduction hit close to home: ”Sometimes it is a relief to be told what to do”.

I fluctuate between exhaustion, worry and energetic outbursts, like accumulations of force that gets let out in an uneven, random (to me) way. It is a rather jerky tempo that varies between active and passive. Sometimes you try to force something, and you go on and on forever and then when you finally give up, that’s when it comes..
This contributes to the feeling of areas of concentrated energy, and the lack of such, in the process diagram. Like the image of a polygraph/lie detector test.. Maybe that is exactly what it is, and a bigger truth generates more aktivity – the needle moves more quickly up and down, the blackness spreads out. Lies and insincerety produces a dead straight flatline, thin and nervously shakey with held back activity..
To be relaxed and open equals truth, to be tense with prejudice and worry equals lies.
...That’s probably exactly what I wanted, and was trying, to say.

Lögndetektor Revisited

(english version below)

Haha... Så kan det gå när man är trött..
Läste igenom min egen liknelse här ovan, mellan aktivt/passivt - sanning/lögn och bilden av en lögndetektor och märkte att jag fått det 180 grader om bakfoten.. En rättelse, följdaktligen:

Aktivt - att aktivt upprätthålla en fasad, anstränga sig för att utforska samtidigt som man missar målet, anstränger sig för mycket, bryr sig om oväsentliga ting istället för att gå på kärnan. Förbrukar energi på ett dödfött, outvecklande arbete. Kämpa i kvicksand, det enda som händer är att man sjunker fortare.

Passivt - att slappna av, genom att känna efter utan fördomar gå på djupet, till mittpunkten, det viktiga. Att inte ödsla energi på ovidkommande moment runtikring. Att fokusera. Att följa en ren linje.

* * *

Polygraph Revisited

Haha.. That's what happens when you're tired..
Read through my own allegory (see top of the page) between aktive/passive - thruth/lie and the image of the lie detector and noticed that I got it exactly 180 degrees wrong.. A correction, then:

Aktive - to work actively to maintain a fasade, to try too hard to explore and through that miss the target completely, to worry about unimportant things instead of getting to the core of things. To waste energy on a lost cause, unrewarding work. To fight in quicksand, only to find yourself sinking faster.

Passive - to relax, to feel and to avoid prejudices, to get to the heart of it, to the centre, the most urgent and important. To not waste energy on matters which don't immediately concern you. To focus. To follow a pure line.