tisdag 29 september 2009

Febrigt




(english version below)

Det här inlägget skrevs igår men blev försenat i publiceringen.

Spännande...

skär upp lådan och känner ett pirrande som jag inte känt på länge. Mina ben blir bokstavligen helt mjuka, en konstig känsla sprider sig i kroppen och mina händer darrar, mitt hjärta rusar.. det låter tillgjort men det är sant. Sist jag kände såhär var i och med förberedelser inför ett sexuellt möte, och det är inte fjärran för mig att associera de här känslorna jag har nu, med något sexuellt. Det är nåt helt nytt, nåt helt spännande.. Vad kommer att hända. Det är starkare än julafton, det är som ett riktigt äventyr. Intressant hur påfallande fysisk min reaktion är!

Drar mig nästan för att titta på lapparna, drar en av varje från de tre alternativen och lägger de åt sidan, skelar med ögonen för att skapa ofokus för mig själv, för min syn så att jag inte ska se vad det är jag har dragit. De första två drog jag snabbt, nästan otåligt. I och med den tredje, så kommer jag till eftertanke och tänker att jag borde göra det med mer eftertanke, på nåt sätt ”känna efter”.. som om jag skulle kunna höra nån inre intuition säga till mig vilken lapp jag borde dra. Vill dra ut på känslan och inte hasta igenom det, men det är nästan försent och jag inser att jag antagligen bara larvar mig med ovidkommande detaljer och så drar jag en lapp.. lägger den också åt sidan, bestämmer mig för att rydda upp lite, försegla boxen igen.. Känslan blir starkare, jag har dragit ut på den här praktiska delen länge nog nu och nu har jag äntligen tagit klivet. Aggressionen och frustrationen jag kände igår över att ha ägnat så mycket tid åt att planera, reflektera, och – som jag skulle ha resonerat förut, i alla fall – varit ”passiv”, får sitt utlopp i sockerdrickskänslan jag har i kroppen. Även nu när jag skriver det här är det svårt att kontrollera fingrarnas rörelser helt, de liksom studsar över tangenterna. Försöker hålla igen tömmarna på den här energin så att jag kan styra den dit jag vill, och den inte bara exploderar åt alla håll. Vill hellre ha en mer långvarig effekt än en kort fyrverkeripjäs' detonerande.

Känner mig fortfarande helt stissig.. Som en överdos kaffein som rusar runt i blodomloppet..

Ah, kanske dags att titta på lapparna då.

*

* *

Heh.. this is what I get. :)
Akrobatik. Performance. Två veckor under kontorstid.



Feverish


Exciting..

I cut up the box and feel a tingling sensation that I haven't felt in a long while. My legs literally go limp, a strange feeling is spreading in my body and my hands are shaking, my heart is racing. It sounds made up but it's true. The last time I felt like this was when I was making preparations before an encounter of a sexual kind, and it isn't far-fetched for me to associate these feelings, sensations, with something sexual. It is something completely new, something exciting.. What, indeed, will happen. It feels stronger than christmas, it is a real adventure. Interesting how remarkably physical my reaction is!

I hesitate to look at the notes, I pick one from each of the three alternatives and then put them aside, deliberately cross my eyes to create an unfocused vision, so I won't be able to "cheat" and look what I pulled from the box. The first two were quick draws, almost impatient. With the third I reflect that I should do it with more consideration, somehow "feel" which note I should pick, like I could somehow tap into a subconsious knowledge and intuition, magnetically be drawn to the right one. I want to savour the feeling and not be in a haste, but it is almost too late and over and I realise that I'm probably only lingering on details that have little or no importance for the project, and then I just pick one.. Put it to the side with the others, make up my mind to organize things a bit, clean up, tape up the box again.. The feeling grows stronger, I have delayed this practical phase for so long and now I hav finally taken the step. The agressions and frustration I felt yesterday, about having spent so much time at planning, reflecting and - to put it in the way I would've reasoned before - been "passive", gets its outlet in the mineralwater-feeling running through my body. Even as I am writing this it's hard to control the finger movements completely, they sort of bounce across the keys. Trying to keep the energy under control so I can direct it where I want, to keep it from just exploding all over the place. I want more of a long-lasting effect than the short detonation of a piece of firework..

I still feel totally jittery.. Like having an overdose caffeine running through my veins..

Ah, maybe it is time to take a look at the notes.


* * *


Heh.. This is what I get. :)
Acrobatics. Performance. Two weeks during office hours.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar